Du var min badboy
Du var min tobaks luktande älskling som alltid
omfamnade mig som fortfarande gör att jag blir alldeles knäsvag. En riktig bad boy, det var du nog för folk viskade alltid bakom din rygg då vi gick ut på stan så jag kunde göra min dagliga rutin av shopping. Du brukade ta piller så du fortfarande kunde vara lika älskvärd som jag fann dig, då jag den första gången såg dig i rännstenen. Det var nog vedmod kände jag då din smutsiga blick fläckade ner mitt så annars fläckfria minne, samtidigt som du föll så drog du ner mig i rännstensskiten.
Jag borde inte ha låtit mig falla då jag visste att det fanns annat under ytan som pryddes av dina skrovliga kinder och de svarta ringarna runt dina alldeles smaragdgröna ögonen. Rött, det var din älsklings färg vilket du berättade i sömnen för mig och jag kommer fortfarande ihåg hur jag lät min handled färgas i kärlekens färg, bara för din skull. Min mascara brukade rinna då du tittade bort för mina tårar var inte värda dig resonerade jag där jag låg på din loppätna madrass. Jag beslutade mig för att köpa en vattenfast mascara och du beslutade dig för att sluta snusa, då rökning var så mycket godare. Du blev soft av det som du sa till mig ibland då jag ifrågasatte dina vanor, inte för att jag brydde mig utan mer för att jag aldrig skulle klara mig ensam, utan min bad boy.
Medan du mer och mer försvann in i din egna värld tack vare det senaste i raden du prövat, vart jag allt magrare och förtjänade inte maten längre. Jag borde verkligen ha gett mig av, de orden ekade i min hjärna 24/7, men dina händer var så heta och fängslande på min sköra kropp. Jag var beroende av dig, ett missbruk vilket klassades som nr 1 på din skala, du var snarare en nr 15. Gitarren låg nog högst på din lista, du brukade spela White stripes låtar för mig, jag kände mig trygg en hundradel till åtminstone, ända tills jag såg att dina ögon mattats av.
Jag Älskar Dig var alldeles för starka ord tyckte du då jag bad på mina bara knän så knäskålarna blödde att du skulle älska mig. Du var en rockstar som du uttryckte det hela, du spelade bara privata konserter i dina hjärna. De hesa orden brukade även nå mina öron då du trodde att ingen hörde dig, om nätterna då stjärnorna sken som klarast. Då blev jag din gudinna, och du min man.
Du var min tobaks luktande älskling, min bad boy som egentligen inte var något att ha. Blickarna från dina smaragdgröna ögon var nog det som fick mig att stanna kvar, för vad som kändes som en evighet glömde jag bort allt om dina piller och din gitarr. Because you were my Bad Boy, and I your Baby Candy for a while
omfamnade mig som fortfarande gör att jag blir alldeles knäsvag. En riktig bad boy, det var du nog för folk viskade alltid bakom din rygg då vi gick ut på stan så jag kunde göra min dagliga rutin av shopping. Du brukade ta piller så du fortfarande kunde vara lika älskvärd som jag fann dig, då jag den första gången såg dig i rännstenen. Det var nog vedmod kände jag då din smutsiga blick fläckade ner mitt så annars fläckfria minne, samtidigt som du föll så drog du ner mig i rännstensskiten.
Jag borde inte ha låtit mig falla då jag visste att det fanns annat under ytan som pryddes av dina skrovliga kinder och de svarta ringarna runt dina alldeles smaragdgröna ögonen. Rött, det var din älsklings färg vilket du berättade i sömnen för mig och jag kommer fortfarande ihåg hur jag lät min handled färgas i kärlekens färg, bara för din skull. Min mascara brukade rinna då du tittade bort för mina tårar var inte värda dig resonerade jag där jag låg på din loppätna madrass. Jag beslutade mig för att köpa en vattenfast mascara och du beslutade dig för att sluta snusa, då rökning var så mycket godare. Du blev soft av det som du sa till mig ibland då jag ifrågasatte dina vanor, inte för att jag brydde mig utan mer för att jag aldrig skulle klara mig ensam, utan min bad boy.
Medan du mer och mer försvann in i din egna värld tack vare det senaste i raden du prövat, vart jag allt magrare och förtjänade inte maten längre. Jag borde verkligen ha gett mig av, de orden ekade i min hjärna 24/7, men dina händer var så heta och fängslande på min sköra kropp. Jag var beroende av dig, ett missbruk vilket klassades som nr 1 på din skala, du var snarare en nr 15. Gitarren låg nog högst på din lista, du brukade spela White stripes låtar för mig, jag kände mig trygg en hundradel till åtminstone, ända tills jag såg att dina ögon mattats av.
Jag Älskar Dig var alldeles för starka ord tyckte du då jag bad på mina bara knän så knäskålarna blödde att du skulle älska mig. Du var en rockstar som du uttryckte det hela, du spelade bara privata konserter i dina hjärna. De hesa orden brukade även nå mina öron då du trodde att ingen hörde dig, om nätterna då stjärnorna sken som klarast. Då blev jag din gudinna, och du min man.
Du var min tobaks luktande älskling, min bad boy som egentligen inte var något att ha. Blickarna från dina smaragdgröna ögon var nog det som fick mig att stanna kvar, för vad som kändes som en evighet glömde jag bort allt om dina piller och din gitarr. Because you were my Bad Boy, and I your Baby Candy for a while
jag varit utan honom i nittiotvåtusenetthundrasextio minuter
idag har jag varit utan honom i
2 månader och 2 dagar
64 dagar
1536 timmar
92160 minuter
det låter extremt lite när jag tänker på det
och jag förstår inte hur jag inte har dött eller något annat
eller i alla fall brutit mig in i hans rum
skrikit att jag inte orkar vänta längre
och att jag kan inte älska någon som jag inte ens har sett skymten av på 2 månader och 2 dagar
men det tycks vara allt jag klarar av
och det känns som att jag aldrig kommer att få se hans bruna lockar igen
men jag vet att han kommer vara överallt
och ingenstans
om precis en vecka
han kommer aldrig se mig
det är det som gör mest ont
men hur skulle han kunna älska mig
när jag inte ens älskar mig själv
2 månader och 2 dagar
64 dagar
1536 timmar
92160 minuter
det låter extremt lite när jag tänker på det
och jag förstår inte hur jag inte har dött eller något annat
eller i alla fall brutit mig in i hans rum
skrikit att jag inte orkar vänta längre
och att jag kan inte älska någon som jag inte ens har sett skymten av på 2 månader och 2 dagar
men det tycks vara allt jag klarar av
och det känns som att jag aldrig kommer att få se hans bruna lockar igen
men jag vet att han kommer vara överallt
och ingenstans
om precis en vecka
han kommer aldrig se mig
det är det som gör mest ont
men hur skulle han kunna älska mig
när jag inte ens älskar mig själv
Ta min hand i mörkret
Svart och otillgängligt
dyigt, fuktigt och illaluktande
känns sorgen
Se mig bakom detta
Min önskan att få ge,
glädjas och finnas till
Just nu är allt förborgat
i ett dis av vanmakt,
ditt ingen når
Sträcker ut en hand
till dig att ta
dyigt, fuktigt och illaluktande
känns sorgen
Se mig bakom detta
Min önskan att få ge,
glädjas och finnas till
Just nu är allt förborgat
i ett dis av vanmakt,
ditt ingen når
Sträcker ut en hand
till dig att ta
Min konfortzon
Att börja min resa
Att vilja ändra på något
Utan att veta hur, det är frågan?
Hart, ångest, frustration, varför!
Är vår säkerhet, vår överlevnadsinstinkt som pratar med mig
Är det lycka, glädje, välgång som är min överlevnadsinstinkt
Det är så fantastisk att jag skälv kan välja
hur min utvidgning av min konfortzon blir
Det ligger i mina egna händer hur jag skälv väljer
Det är helt fantastisk att jag kan välja
hur min resa genom mina känslor är utanför konfortzonen
Jag vet att du kommer tillbaka
måste jag intala mig själv om att det här
inte är på riktigt
(det här är inget jag vill ha)
dina löften mot min hals gäller bara inatt
och jag menar ingenting
för du smakar alkohol
tobak
allt annat än kärlek
och imorgon är du försvunnen
jag vet att du kommer tillbaka igen
en annan gång
en annan natt, när du är ensam
men det är inte för mig
det är inte mig,
och jag kan inte ge dig
det du söker
